Om du stod på den här lilla backen en blåsig höstdag för 150 år sedan så skulle du för det första märka att det knappt växte några träd alls här. De hade för länge sedan huggits ner till hustimmer, staket och framförallt ved, och getterna åt upp buskar och sly. Så knappt några träd alls skymde sikten i det gamla kulturlandskapet! Därför skulle du istället ha sett en skog av kvarnvingar. På 1860-talet fanns det nämligen ett 20-tal väderkvarnar i Solf. I en väderkvarnar för vinden runt vingarna, som i sin tur gör att två tunga, hjulformade stenar gnids mot varandra. Mellan stenarna lade man den säd, till exempel råg, som man odlat på egna åkrar och därefter torkat i rian, och ut kom sedan rågmjölet. Modellen på den här tjockmagade väderkvarnen kallades holländare eller mamsellkvarn för att man tyckte att den liknade kjolen på en fin fröken, en mamsell. De flesta kvarnar såg dock ut som holkkvarnen här en bit bort, där kvarnhuset påminner om en fågelholk. Vissa kvarnar ägdes av flera gårdar tillsammans och andra av mjölnare som malde mjöl åt folk. Byborna visste minsann vilka kvarnar som malde bra och vilka som var usla.
Kvarnarna
