De svenskösterbottniska bondgårdarna såg ungefär ut som bondgårdstunet gör här på Stundars, men ännu mera kringbyggt, så att det påminde lite om ett fort. Det var också för att skydda folk och fä från kalla vindar och hungriga rovdjur. Det högsta huset är mangårdsbyggnaden, där bonden med fru, barn, pigor och drängar bodde i den så kallade storstugan. Den mindre stugan till vänster är idag vår bagarstuga, där Stundars berömda syltgrisar bakas. Men i liknande lillstugor kunde också bondens föräldrar eller svärföräldrar bo på sin ålders höst. Till vänster om den större porten finns stallet och strax bakom stallet står hemlighuset, utedasset. Mittemot mangårdsbyggnaden ser du fähuset, alltså ladugården, med sin höga stenfot och höskulle ovanpå. I loftsraden till vänster fanns rum på övre våningen där döttrar och pigor sov sommartid och i rummen nedanför förvarades allt från ved till vagnar. Strax bakom loftsraden fanns en mjölkbod och en sädesbod. Och slutligen hörde också en rökbastu, en ria och ofta också en smedja till gården, men de stod en bit ifrån de andra husen för brandfarans skull.
Bondstugan och bondgårdstunet
