Karbidlampa för cykel
Bildens cykellampa har inropats på en auktion i början av 1970-talet. Lampan är tillverkad av förnicklad plåt och den är ungefär 19 cm hög. Lampan har fasettslipat glas i grönt på ena sidan och rött på andra och visar på så vis styrbord och babord. En skruvanordning baktill gör att den kan sättas fast på cykeln.
I behållaren nertill sätter man karbid eller kalciumkarbid CaC2, och upptill i den runda behållaren baktill fyller man på vatten. Behållarna är förenade med en ventil och då den öppnas reagerar karbiden med vattnet varvid det bildas gasen acetylen. Genom att reglera mängden vatten och luft kan man få lampan att brinna med en ljus och klar låga. Gasen är mycket explosiv och har en vitlöksaktig lukt.
När karbiden var förbrukad återstod släckt kalk som en restprodukt som enligt en instruktionsbok från 1918 beskrivs som ett förträffligt gödningsämne.
Karbidlampor började användas i Amerika i början av 1890-talet och användes mycket som fordonsbelysning. Det fanns flera olika sorters lampor, både med och utan veke. Karbid kunde köpas i plåtburkar i butikerna.
Under första världskriget då importen av fotogen var begränsad användes lamporna inomhus som belysning. Cykeldynamo blev vanliga på 1930-talet men lampor ingick då ännu inte i standardutrustningen för en cykel.
