Kvinnor som kardar fårull och spinner ullen till tråd på en
spinnrock är en vanlig syn som möter museibesökarna på Stundars. Mera sällan
förevisas dock hela den arbetsdryga ullgarnsframställningsprocessen – från
råull till färdiga ullgarnshärvor.
Tråden som spinns på spinnrocken lindas upp på spinnrockens
rulle. Då rullen är full, byter man ut den till en tom och fortsätter spinna.
När man har tillräckligt många rullar med tråd, placeras rullarna i en speciell
ställning kallad “rullstol”.
Tråden som finns på rullarna tvinnas lätt upp och för att få
ett hållbart garn tvinnas flera trådar ihop, vanligen 2-3 stycken, beroende på
garnets användningsändamål. För att tvinna ihop trådarna från rullarna och
linda upp garnet i härvor tar man hjälp av en “härvel”.
Härveln är en roterbar träställning som står två parallella
vertikala ben och en rektangulär fotplatta. Garnet lindas upp på ett x-format
träkors där korsarmarna avslutas med halvmåneformade tvärställda trästycken
“klona” som håller garnet på plats. Genom korset går en axel som i andra ändan
avslutas med en vev. På mitten av axeln finns ett vevhus med två kugghjul, vars
uppgift det är att lyfta en liten klubba som ger i från sig ett ljud då korset
snurrat ett visst antal varv. Härveln, som är en av många liknande i Stundars
föremålssamling, saknar kontextuppgifter med härstammar sannolikt från
1800-talet. Den är ca 70 cm hög.
Härvelns uppgift, förutom att tvinna ihop de spunna trådarna
och linda upp garnet till en härva, är att mäta upp garnet. En garnhärva är
uppdelad i “pasmor”. En pasma innehåller 60 trådar, alltså 60 varv på häveln.
Det går 10 pasmor på en härva. Varje pasma binds om för att garnet inte skall
trassla till sig då det tas bort från härveln. Efter att garnet lindats upp i
härvor kan det tvättas och färgas utan att det trasslar till sig.
Foto: Rodas/Alexandrescu
Text: Annika Harjula-Eriksson
