Beckoljekaggen är en liten laggad trätunna som avsmalnar uppåt. Den är 28,5 cm hög, diametern i botten är 20 cm och upptill 16 cm. Tunnan har band av trä i övre kanten och på mitten, nertill hålls laggarna ihop av en bastant järnring. Handtaget är format av en grov järntråd som fästs i två märlor i övre kanten. I locket finns borrat ett hål med en enkel träplugg som kork. Påhängt vid hantaget finns en tratt, en liten kanna och muggar av bleckplåt som fungerar som mått. Fastklibbat nedanom hålet finns ett grovt, beckoljeindränkt säckvävsstycke. Hela kaggen är svart av intorkad beckolja.
Kaggen har donerats till Stundas av Siv Jern och Olle Victorzon år 1988. Föremålet fanns i ett uthus på Jossas i Gerby, Sivs fars barndomshem. Beckoljekaggen har ursprungligen tillhört gårdfarihandlaren Juho Kitinoja, född 1860 i Ylistaro och död 1935 i Ilmajoki. Kitinoja var allmänt känd i trakten som ”Bekåli-Joss”. Bekåli-Joss försörjde sig genom att vandra runt bland traktens gårdar och sälja just beckolja. Orsaken till varför Bekåli-Joss lämnat kvar sin kagge på Jossas är inte känd.
Beckoljan är en gulbrun oljeartad vätska som framställs genom destillation av trätjära. Beckolja var förr i tiden ett ofta anlitat universalmedel. Det användes både på människor och djur som skydd mot myggor och knott, men även som läkemedel mot allehanda sjukdomar. Oljan användes i vård av hudsjukdomar och brännskador, som hostmedicin, vid lungsjukdomar, magsjukdomar och många andra åkommor.
