Från vänster: gjutmodell i trä, rågjutning och det färdiga skridskoparet.
Månadens föremål består denna gång av flera föremål som kommit till Stundars som separata donationer, men som har ett gemensamt ursprung, och som efter många år återförenats här. Föremålen är: en gjutmodell i trä för ett bett till en skridsko, rågjutning av ett skridskobett i mässing, samt ett par färdiga mycket dekorativa skridskor.
Gjutmodellen är snidad i något tätt träslag för att få fram även små dekorativa detaljer. I modellen finns bokstäverna ”N P K” inskurna. Gjutmodellen användes av gelbgjutaren då han skulle tillverka gjutformarna av gjutsand. Modellen kan användas upprepade gånger.
Mycket förenklat tillverkades gjutformarna så att gjutsanden packades mycket tätt i två ramar med hjälp av t.ex. en tung metallkula. Gjutmodellen trycktes till hälften ner i den ena ramen och den andra sattes över, avtrycket av gjutmodellen i de båda ramarna bildade tillsammans gjutformen, efter diverse preparation. Rågjutningen i mässing är resultatet av gjutningen då man öppnar gjutformen, ytan är skrovlig och obehandlad.
På de färdiga skridskorna är mässingsbettet polerat och infällt i en ”sula” av trä. Skridskorna spänns fast med hjälp av läderremmar vid skridskoåkarens skor.
”N P K” står för Nils Petter Klavus. Nils Petter föddes på Replot år 1871 och blev småningom bonde på Klavus. Han gifte sig med Johanna Karolina Holmlund (1871 – 1951) från Näs på Norra Vallgrund. Tillsammans fick de sju barn.
I släkten berättas att Nils Petter Klavus (dog 1949) använde dessa skridskor då han på vintern förde post över isen mellan Vasa och Umeå. Säkra uppgifter som vem det är som tillverkat skridskorna finns inte, men släkthistorien berättar att det skulle ha varit en smed på Replot vid namn Johan Ceder. Troligen är denna smed på Replot Johan Erik Eriksson Klavus (1837 – 1920), som faktiskt var far till Nils Petter. På hemmanet fanns nämligen en smedja och ett litet gelbgjuteri där både fadern Johan och sonen Nils Petter arbetade.
Av någon anledning flyttade Nils Petter och Johanna Karolina med sin familj år 1923 till Rimal i Solf där de skaffat sig ett hemman. Efter flytten börjar de använda efternamnet ”Ceder”. Smedjan från Replot flyttade tillsammans med familjen till Rimal. Den yngste sonen Karl Vilhelm Ceder (1914 – 1988) blev så småningom också bonde med smedyrket som bisyssla. Karl Ceder var känd i Solf-trakten både som kommunpolitiker och som lokalhistorisk expert. Då Karl senare sålde hemmanet och byggde ett nytt hus, flyttade smedjan en andra gång. Efter Karls död donerade änkan smedjan med dess innehåll till Stundars. Byggnaden förvaras för tillfället ”nedpackad” och inventarierna finns bl.a. i Stundars gelbgjuteri.
Trämodellen till skridskobettet och rågjutningen ingick i denna donation. Skridskorna har donerats till Stundars av Karl Johan Glasmästar genom dottern Ann, båda bosatta i Sverige. Karl Johan var systerson till Karl Ceder.
Foto: Peter Båsk
Text: Annika Harjula-Eriksson
