Detta medicininstrument har i folkmun kallats för ”monnjäne”, munjärn, och har tillhört bonden Matts Mattsson Östman ”Massis-Matt” (f. 1839) från Västersolf. Han var en mycket anlitad djurläkare och sin kunskap hade han lärt av klockaren Johannes Backman i Solf. Speciellt berömd blev han som hästläkare.
Instrumentet är 51 centimeter långt, är gjort av järn och har ett runt träskaft. Framtill där det breda bettet slutar och skaftet är något böjt syns spår av refflor, som använts vid slipning.
Enligt boken Solf sockens historia ansåg Matts Östman att orsaken till hästens sjukdom ofta kunde sökas i ett inflammerat tandkött. Han ansåg att piggarna, ”skåltendren”, på oxeltänderna skadade tandköttet och tungan. Därför skulle piggarna stötas bort med munjärnet. Ofta avslutade han behandlingen med att koppa hästen genom att slå två hål i gommen strax bakom tandraden med en koppyxa.
