Föremålssamlingen i Gelbgjuteriet

Ett av sommarens projekt har varit att dokumentera och digitalisera Gelbgjuteriet på Stundars. Gjuteriet är unikt och åskådliggör den tidens rådande omständigheter för hantverkets utförande.

Gelbgjuteriets grundare var Erik Häggkvist (1826-1887). Han föddes i Övermark men kom att verka i Sundom by utanför Vasa. Utan att ha fått någon egentlig utbildning utvecklade Erik efterhand en gjutkonst på hög nivå. Han erhöll flera utmärkelser för sina produkter varav den främsta var ett tredje pris erhållet på den första finska hemslöjdsutställningen i Helsingfors år 1875.

Tillverkningen av mässingsföremålen skedde under vinterhalvåret och om sommaren såldes produkterna på marknader. Det var främst olika bruksföremål som seldonsbeslag, skridskobett, bjällror och klockor, vapendelar, husgerådsföremål, delar till urverk och övriga metallföremål som behövdes i vardagen.

Gelbgjutaren var även skomakare och urmakare, vilket förklarar varför det finns föremål och verktyg som kan förknippas med dessa hantverk i gelbgjuteriet. Benämningen gelbgjutare kommer för övrigt från tyskans Gelbgiesser; gulmetallgjutare. Koppar legerat med zink blir mässing som till färgen är gul.

Gjuteriet och yrkeskunskapen kom att gå i arv till en av sönerna; Werner Häggkvist (1871-1946) som i sin tur fick barnbarnet Ole Norrgård som lärling i gjuteriet.

År 1972 donerade Ole Norrgård gelbgjuteriet till Stundars och hela stugan inklusive murstocken med tegelgolvet förflyttades till området och byggdes upp igen.

Museigrundaren Gunnar Rosenholm (1912-1999) påbörjade en första inventering av föremålen ännu medan gjuteriet fanns i Sundom; 429 föremål finns nedtecknade från den tiden.

En fortsättning på dokumentationen inleddes sommaren 1984 och resulterade i ytterligare 380 märkta föremål med svartvita fotografier på de flesta föremålen.

Under projekttiden maj till oktober 2012 har dessa 800 föremål blivit rengjorda, inspekterade och förtydligade med nya färgfotografier. Utöver det har ytterligare c. 250 föremål blivit märkta, fotograferade och dokumenterade samtidigt som samlingen nu blivit digitaliserad. Det innebär att den ursprungliga informationen om ett föremål (katalogiseringsnummer, benämning, donator och ursprung, material, mått, användning, placering, skador och skick, fotografi etc.) som finns nerskriven till pappers matas in i en databas på datorn. Det här medför att föremålen blir sökbara och enklare att hitta. Vi arbetar även för att göra databasen tillgänglig för allmänheten via internet i framtiden.

no images were found