Årets stora nyhet på Stundars är en utställning och guidad rundtur om emigrationen från nejden till Amerika.
Emigrationen till USA för 100-150 år sedan är ett fenomen som ofta blir förbisett i det österbottniska historieberättandet. Utvandringen innebar ju trots allt oftast att människor försvann ur byn – och därmed ur den gemensamma historien. Men en tredjedel var borta bara en tid, sedan återvände de. Många av dem tog med sig massor av nya idéer och nymodigheter, svengelska uttryck och stiliga kläder – och pengar på fickan. De miljontals ”amerikadaldrar” som skickades hem av de emigranter som stannade i Amerika har påverkat landsbygden i Österbotten mycket mer än vi idag kan förstå. Växthus- och pälsnäringarna är bara två exempel på det.
Det är just hur emigrationen påverkade vardagen här hemma som är Stundars lite annorlunda och fräscha grepp på fenomenet. Antalet amerikanska turister i Finland har visserligen ökat med 50% i sommar. Många av dem är ättlingar till de österbottningar som emigrerade till USA och senare Kanada, och de brinner av lust att se den värld som morfar eller farmors mor lämnade. Men större delen av Stundars museibesökare är ändå österbottningar, och Stundars är lite av ett solfbornas ”vardagsrum”. Här finns följaktligen ättlingarna till de som stannade kvar eller som återvände, och även de får nu chansen att hitta och förstärka en del av sina rötter genom utställningen.
Genom att använda Solfbyarna som ett nyckelhål att betrakta fenomenet igenom, och den sk Stundars-eran 1870-1920 som begränsning, kommer vi människorna närmare. Emigranterna får ett ansikte och vi får höra en liten bit av deras livshistoria, exempelvis varför de vågade språnget att företa de långa resorna till okända land. På en vägg hänger porträtt av 100 solfbor som utvandrade. 33 är foton på sådana som kom tillbaka och 36 av dem är kvinnor – ett pedagogiskt knep för att synliggöra annars så torr statistik. Och på motsatt vägg finns i stället ”amerikaänkorna”, eller de fruar, föräldrar och barn som mer eller mindre övergavs. Hurudana liv fick de?
Under den guidade rundturen, som man kan boka för exempelvis släktträffen eller familjeutflykten, berättar vi dessutom om de modiga emigranter som bott i förvånansvärt många av våra museistugor. Och som varje museum värt namnet så låter vi en samling föremål berätta sina historier – åtminstone de som ännu bevarats. Vi vet varför Alfred kallade sitt träben för ”söndagsbenet”. Men vilka gubbarna på fattighuset i 1950-talets Minnesota var som tillverkade likadana knutkorgar som i Solf kanske vi aldrig får veta.
Utställningen kan man se under museets öppettider. Emigrationsguidningar hålls varje tisdag kl 15 under museets sommaröppet till och med 13.8 och kan sedan bokas via Stundars hemsidor.
