Kimrök är ett svart färgpigment som har använts och används ännu idag främst till oljefärger.
När pigmentet blandas med zinkvitt får färgen en blågrå nyans. Namnet kimrök härstammar från tyska ordet Kien, ”torrved” eller ”tjärved”. Tidigare användes även namnet kinrök.
Kimrök framställs av feta växtdelar eller växter som är hartsrika som till exempel barrträd eller kottar som sedan förbränns med ofullständigt lufttillträde. Trä som inte innehåller hartser ger enbart sot. Enligt en artikel skriven av R Hieta i tidningen Miilu 2/2006 tillverkades på 1800-talet i Österbotten kimrök av främst tjära. Under 1800-talets senare del var kimrökstillverkningen ett sätt för jordbrukare att skaffa biinkomster. Här i Österbotten verkar trakterna kring Seinäjoki ha spelat en viktig roll men det mesta som tillverkades där fördes till Åbo för försäljning.
Industriellt tillverkad kimrök framställdes bland annat i den fabrik som August Palmberg
grundade år 1882 i Veckelax. I Tirva, som finns nära Kouvola, grundade han år 1890 sin andra kimröksfabrik. Tirvan Tehtaat uppköptes år 1928 av Enso-Gutzeit Oy.
Isak Pärus hade i sin lanthandel i Solf år 1897 en 2/3 låda kimrök till ett värde av 9 mk. Hur stor låda det är fråga om framgår inte av förteckningen men som jämförelse kan nämnas att socker kostade 1 mk per kilogram.
